Tisdag
Tisdag och ny dag och nya veckan har startat åter igen, och jag har varit i skolan igår fast jag inte mår nå jätte bra men det gick bra ändå.
Genomförkyld och fortfarande matt i kroppen eftersom proverna inte var nå bra än.
Men jag är van att kämpa själv så det går nu också när det har varit nåt.
Idag har jag och min största dotter lunchat ihop och köpt lite presenter till en kär vän.
Det var jätte trevligt.
Nu är jag hemma igen och tar det lite lugnt eftersom jag inte orkar så mycket och jag tar det här igen för dom som inte fattar bättre här ""att mår man inte nå bra så orkar man inte åka och hälsa på alla människor hela tiden.
Jag är väl inte mer än en vanlig människa!
I våran omkrets där vi umgås så säger jag naturligtvis inte nej till nån över huvudtaget som bjuder ner eller upp eller nåt mig på kaffe, sen hälsar man ju på dom som vill att man kommer och hälsar på och som ringer och frågar mig såklart, säger det igen" att jag vill inte tränga mig på hos nån och känna att jag inte är välkommen.
Är inte det snällt i så fall.
Är det så himla svårt att fatta.
Sen fattar jag väl själv att den där djävla Sara sitter både hemma och hos andra och pratar skit om mig när mina barnbarn hör" jag är fan inte dum i huvet för hon har fan ingen skam i kroppen alls,tur att man slipper den där djävla falska människan.
Vad fan kommer dom tro om mig, jo samma sak som dom får höra av henne om mig såklart.
Mina jobbarkompisar har frågat vad det är för en människa som hänger ut mig på Facebook sådär," en vuxen människa som har barn" vilken fin förebild hon är?
Ingen alls förmodligen.
Alla sa till mig att bara psykiskt sjuka människor beter sig sådär.
Förstår att ingen kan leva med en sån där människa, hon är ju fan inte klok.
Jag har faktiskt frågat alla mina vänner också som var med när mina barn var små "eftersom vi jämt hade fulla huset" om dom tyckte att mina barn fick grismat?
Ingen hittills tycker det i alla fall men hon kanske fick det själv och lägger sina synder på mig.
Så är det nog!
Nu har jag fått det sagt och hoppas att dom som förstår vad jag menar kan tänka sig in i min situation.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Men skärp dig! De finns inga på ditt jobb som bryr sig vad som skrivs på din Facebook! Du är 60 år snart och beter dig som 15
Svar:
ulla Edenstad
Trackback
