Söndag igen nu då
Hejsan min kära blogg en dag som denna i mitt liv, solen skiner äntligen ute och det börjar bli varmt igen ute så det är skönt...
Nånting som är positivt åtminstone här i livet..
Nu har jag inte skrivit här på ett tag igen men jag har inte riktigt orkat heller, då jag inte mått så bra pga vissa omständigheter i mitt liv just nu..
Smärtan jag bär är inte den lättaste att bära och den måste jag ha tyvärr, sen blir det ju inge bättre av att alla inte kan riktigt förstå att jag inte orkar just nu eller att jag har fullt upp med mig själv att smälta och kunna förstå allt som händer just nu..
Det river i min själ av smärta och det gör faktiskt ont ända in i hjärtat och river upp gamla sår i mig..
Vissa dagar är bara skit och vissa dagar är ganska bra i mitt liv och jag känner bara att jag vill stänga in mig och sluta mig i en bubbla men dom flesta kan inte förstå den smärtan jag har inombords..
Jag ska bara komma och hälsa på och själva kommer dom aldrig..
Endel tror att jag inte hör av mig för att jag inte bryr mig men som sagt alla måste förstå vilket alla inte gör att alla faktiskt kan ha fullt upp med sig själva ibland och försöka överleva om det nu går, och försöka få ordning på sitt eget liv ibland..
Varför inte höra av sig själv?
Nu har jag plockat bort såna människor ur mitt liv en gång för alla och tagit bort dom även på facebook då jag anser att dom sårar mer än dom bidrar till att jag ska få må bra..
Den jag har kunnat prata med om allt finns inte hemma just nu utan har åkt bort ett tag så jag kan inte vänta mig att hon kommer hit på morgonen och skrattar och livar upp mig igen, hon kan inte komma och fråga om jag vill följa med dit och dit och att vi ska göra saker tillsammans, så jag längtar tills hon är hemma igen..
Jag kan skratta och gråta och jag behöver inte skämmas för att jag mår så här i hennes sällskap för att hon förstår....
Hon finns alltid där och jag behöver inte åka iväg för att hon ska finnas i mitt liv just nu då hon förstår mitt mående..
Hon får mig levande igen..
En stund varje dag i alla fall..
Det betyder så oerhört mycket just nu..
Jag har mått så dåligt i vissa perioder i mitt liv och först då fick det mig att inse att man ska finnas för dom som verkligen var ett stöd när man mådde så där dåligt, när man mest behövde det, tänk om man alltid skulle vara stöd för alla dom som inte brydde sig då när man mådde som dåligast och inte hade varken möbler eller mat på bordet och ingen som frågade om jag ville fira högtider eller ville följa med nånstans eller kom och bara hälsade på för att bara finnas just då...
Då hade jag aldrig fått tänka på jag och mig mer..
Då hade jag varit jätte glad men jag fick sitta där ensam och hade ingen..
Dom hörde bara av sig när det var kaos hos dom själva eller behövde hjälp annars fanns jag inte..
Ibland måste man också finnas för sig själv och tänka på sig själv, och den som stöttar när man har det dåligt stöttar man ju tillbaka..
Man ska ta vara på dom som bryr sig och finns när man behöver det som mest.
Dom glömmer man aldrig..
Dom kommer alltid att finnas och man har en glimt i ögat till..
Man ska inte ta nån för givet och man ska inte dömma nån om man verkligen inte vet vad det handlar eller om man inte frågar eller finns där själv..
Det spelar nog ingen roll hur jag är eller vad jag gör hur lika för alla eller inte så kommer det ändå alltid vara den som finns vid sidan om av vissa..
Ibland är det skönt och ibland är det jobbigt att inte bli godkänd..
Det låter nästan som en besiktning men nja det känns nästan som det..
Jag kanske skulle ha varit bil istället?
Jag har tur som har en man i mitt liv idag som alltid finns och som förstår när jag mår dåligt och när jag går undan och gråter för att mitt liv är bara skit och jag inte vill leva längre för så känner jag ibland..
Ja, så är det och jag är inte alls rädd för att erkänna det heller, man kan må både bra och dåligt!
Man kan ha det dåligt och man kan ha det bra och jag behöver inte leva i nån flykt eller nåt som inte finns för det här är en vardag för alla ..
Men många vill inte erkänna det..
Idag har vi kommit hem igen efter att ha varit iväg och fått koppla av och fundera över allt som händer just nu och vila själen lite som behövs emellanåt..
Fått njuta av skogen och träden och komma långt bort ifrån allt..
Väntan är lång nu och jag hoppas på besked snart annars vet jag inte om jag orkar med allt som kommer komma här framöver heller..
Jag hoppas att det går fort och jag hoppas att jag slipper missa nånting här framöver bara för det..
Man vet ju aldrig..
Sen har jag varit till min älskade mammas grav idag och satt så himla fina blommor då hon skulle blivit 93 år om hon hade fått levat..
Nu har hon fått blommor av mig i alla fall och det känns jätte bra..
Varför lämnade hon mig här i detta kaos och jag inte fick följa med?
Varje gång jag är till graven gråter jag o tycker det är lika jobbigt varenda gång, då jag saknar henne så enormt mycket hela tiden...
Även om hon inte finns vid min sida rätt logiskt så finns hon hos mig ändå naturligtvis och tröstar när jag behöver henne..
Men saknaden är så enorm så det finns inte ..
Jag har haft jätte konstiga drömmar i flera dagar nu vad dom nu ska betyda det vet inte jag..
Det får tiden utvisa och jag hoppas inte att jag sann drömmer i alla fall..
Kommentarer
Postat av: Anonym
fina du ♡
Inte roligt att läsa att du inte mår så bra ..
men livet är lite så för oss alla.. upp och ned och ibland är det väldigt djupa dalar vi hamnar i.. jobbigt som tusan, men så vet både du och jag att man blir starkare i slutändan.. visheten kommer med åren sägs det ♡
hoppas du blir bättre snart både själsligt och kroppsligt ♡♡
bort med människor som inte finns där.. de har inget i ditt liv att göra ♡
tuusen kramar
Trackback
