Söndag
Hejsan min kära blogg en söndag som denna,hela helgen har varit full av besök av vänner som vanligt och dotter....
Dom som verkligen betyder så himla mycket i mitt liv och har gjort dom senaste åren då det i början var väldigt tufft..
Vi har varit ute och åkt fyrhjuling lite överallt idag och vi har varit upp till husvagnen igår och bara tagit det lite lugnt, som vi älskar att göra och så har vi hälsat på våran nya familje medlem som snart ska flytta hem till oss, mysigt...
Om några veckor så kanske överraskningen som vi väntar på kommer för den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge...
Har pratat med min son Benji också på telefon och allt går bra och framåt för han och Julia och det glädjer mig..
Idag hämtade jag ut mina nya jeans och stövlar som jag har köpt, dom var skitsnygga..
Ligger i sängen och kollar lite på tv och myser med mannen i mitt liv..
Till veckan börjar jobbet på allvar igen och så fyller mannen 40 år så det blir lite firande också med släkt och vänner..
Ja tänker tillbaka på en tuff tid som jag hade en gång men idag vet jag att allt ändå hade en mening, meningen var att jag skulle få ett bra och kärleksfullt liv till slut, bli älskad av nån på riktigt och vara trygg framförallt..
Därför skriver jag detta brev till dig som sårat mig.....
Även fast jag vet att du aldrig kommer läsa det..
Du åsamkade mig så mycket smärta och sårade mig ...
I din natur finns ingen rättvisa och sanningar utan bara lögner och orättvisa..
Jag fortsatte lida när jag satt där ensam ingen som brydde sig och ingen visste hur svårt allt var att fixa allt på egen hand utan bil och hjälp..
Men en dag gick det äntligen upp ett ljus för mig och jag insåg att jag måste frigöra mig från dig en gång för alla..
Att äntligen få ett eget liv, det liv som jag alltid velat ha och leva..
Tyngden som jag kände måste släppa mig fri. och det var just det jag kände att jag gjorde då!
Jag blev allrgisk mot förbittring, det var som en kall kår som spände sig fast i mig och sakta kröp nerför min ryggrad,det var ingen bra vän för mig...
Det bävar nog så att rädslan för att göra samma misstag än en gång som fick hela min kropp och hela mig att rysa...
Jag beslutade att jag skulle konfrontera den och ställa den ansikte mot ansikte mot mig..
Jag älskade och litade för mycket på en person och ändå bad jag aldrig om det eller nåt annat..
Tänk om jag hade vetat , då hade jag aldrig låtit dig göra det, Jag kommer aldrig glömma smärtan och orättvisan du utsatte mig för,eller hur mycket du lärde mig att aldrig nånsin gå på en sån lögn igen..
I slutändan kan jag bara tacka dig för att du gv mig denna enorma chans till stt få ett helt nytt liv, man kan inte ge nån nånting som man inte själv har eller har fått eller har erfarenhet av. (kärlek, man kan inte ge kärlek om man inte vet vad det är eller aldrig upplevt det själv som barn...
Jag insåg ändå till slut att du var väldigt skadlig för mig och de mina och att du bara hindrat mig från att göra saker och framsteg i mitt liv under en väldigt lång tid, som jag idag har nu gjort..
Det tog flera år extra men till slut var jag i mål..
Någon sa en gång till mig att ""verkligt hat är ointresse och att glömma är ett perfekt mord, så jag kastade ingen sten på dig, för jag var säker på att det skulle bara bli ännu mer lidande, snarare än det skule bli mer lycka i mitt liv..
Dom som säger att det inte gör ont att blöda har fel, så fel, men för själen är det bara bra..
Inuti varje smärtsam upplevelse finns alltid och gror ett litet frö som gror för en tillväxt och en frigörelse..
Sanningen är att brevet jag skriver är egentligen inte till dig utan till mig själv för att jag ska göra nåt värdefullt av det fina som jag har skapat fram till idag..
Jag har aldrig velat ha nåt negativt i mitt liv men det var det jag hade dag ut och dag in, men idag kan jag se ljuset i livet som ett liv ska vara..
Jag har insett vad du gjort, och hur du fick mig att må i många år, Och jag har idag insett att det här är ett val av min egna handling av kärlek till mig själv som jag är värd att få och ha,Jag älskar ju mig själv och jag är värd att bli älskad av nån som verkligen älskar mig på riktigt..
Jag vill inte vara rädd för att leva det liv som jag är värd att ha, för allt handlat om att man ska må bra...
Jag vill inte leva ett liv som nån annan vill att jag ska leva, utan på mitt sätt, det är ju mitt liv det här handlar om..
Det är ju jag som skulle skapat det jag ville ha men fick aldrig nån chans att göra det!
Tänk att alla år jag har förlorat har jag nu vunnit på några ""få "år, och jag är lyckligare än nånsin..
Det jag fått på bara några få år fick jag aldrig på många år..
Hittade en bild jag var tvungen att visa här, om man inte haft en djävul till svärmor så förstår man inte bilden, om man haft det så förstår man grejen i det hela..
Inte bara jag som råkat ut för en sån människa utan fler än jag..
Vissa svörmödrar skulle spärras in så här..
Kommentarer
Trackback
