Lördag

Hej min blogg idag igen! Vaknade sent vid 12 eller nåt, öronen värker fortfarande men det värsta är ändå att det susar så fruktansvärt i dom hela tiden och hela dagarna..Känns som om hela huvet ska trilla i småbitar, men med min nässpray och sånt får jag hoppas att det hjälper snart...
Nu på morgonen har min underbara svärson och mina barnbarn varit hit och hälsat på en sväng och fikat lite, mys är det!
Skulle ha varit på mitt barnbarns kalas idag då grabben blir hela 6 år (gud vad stora dom blir dom små barnen) men orkar inte då öronen inte orkar med nå skrik alls idag, och barn måste ju få leka så jag valde att vara hemma istället och eftersom jag har en sån himla fin och förstående dotter som förstår så är jag glad att det är så...
Hon och barnen skulle komma förbi i morgon här och hälsa på istället så då blir det lite mys med barnbarnen då istället, så det blir skoj...
Är så himla tacksam att jag har en sån fin familj och så fina barn som jag har, att jag har fått en sån fin kontakt med dom som jag har idag...
Vad var livet utan dom förut (tänk det kan jag inte ens förstå) vill inte ens tänka den tanken längre men bubblan jag var i och levde i gjorde väl att jag såg inte allt det fina som var runt mig just då så allt det tråkiga bara hela tiden uppdagades...
JAG HADE VÄL FULLT UPP ATT KUNNA STÅ PÅ BENEN DÅ OCH FÅ ALLT ATT FUNKA ÄNDÅ ANTAR JAG!
Dom är allt mina fina guldkorn i mitt liv och dom ger mig så mycket glädje i min vardag varje dag...
Dom får mig att kunna le och att kunna skratta och att få kunna må så bra, helt fantastiska barn och svärsöner har jag...
Dom är så härliga och dom vågar stå för det dom säger och för det dom gör!
Som det ska vara..
Jag vaknar varje morgon och fattar inte att jag har skapat så himla fina barn, att dom nu finns så nära mig äntligen, att dom kan prata och skoja och skratta med mig...
Att vi kan umgås och bara ha kul och vara vänner och få vara en familj igen..
Jag som var så rädd ett tag, rädslan sitter  ändå lite fortfarande i hos mig och jag står i ett val eller kval eller hur man nu uttrycket sig, hur man ska göra...
Men man väljer alltid själv och det man väljer får man alltid stå för, ska man våga eller inte våga, det är frågan det...
Ibland går man inte tyvärr ihop med alla, och jag tror inte det är nån mening med det heller, jag vill umgås och vara med dom som jag mår bra av,  dom som vågar lita på mig att jag är jag idag, att jag har förändrats mycket och inte dom som är falska och låtsas bara vara en vän men sen pratar om mig bakom ryggen?
Ett sånt liv har jag prövat på att leva och ingen mår faktiskt bra av det..
Vill absolut inte ha ett sånt liv mer då jag har sett en annan sida av livet dom senaste åren att man kan få vara trygg i det man lever i, och få kärlek och ömhet och att få vara glad åt det som man har idag...
Känslan som jag har i min kropp idag och kärleken till dom som jag har kontakt med idag går inte att beskriva i ord!
Alla väljer själv och jag tror att är man osäker ska man nog inte heller ta chansen...
Huvudsaken är att man mår bra med dom som man har i sin närhet och att man kan vara glad åt det...
Jag tycker inte om människor som väljer bort en pga att man inte tar reda på sanningen först utan anklagar en oskyldig människa...
Jag har det bra som jag har det idag, jag har en massa fina vänner, många fler än jag nånsin har haft i mitt liv , och en helt underbar familj, och jag är så himla tacksam för det som jag har idag, det är mycket mer än jag nånsin haft dom senaste  många, många åren, och jag tänker leva för det...
Ikväll ska jag hämta hem Charlie ifrån tåget (äntligen som jag har saknat människan)...
Sen till veckan börjar alla skolor och allt jobb igen och man kommer in i sin vardag igen. men det ska bli skönt samtidigt att veta att allt går på räls igen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0