Torsdag

Hej min kära blogg ännu en dag i mitt liv! Vaknade i morse och kallt var det inne hihi, men älsklingen hade satt på elementen fast jag ville spara lite till?
Han är så snäll och rar....
Han satt på kaffe och fixade frukost och jag virade in mig i mitt härliga duntäcke, SATT MIG I MIN SKÖNA DIVAN-SOFFA och åt och drack kaffe...
Sen åkte han ner till sin mamma och hämtade äppelmos som hon har gjort, gud så god hon kan göra...
Så nu finns det både äppelmos och Lingonsylt helt hemlagad så nu fattas det bara blåbärssylt som jag ska koka nån dag...
Jag går dagarna i ända hemma och med mina fina vänner och familj nu och väntar på att allt ska bli klart nu, så man kan börja jobba lite igen, utan att vara så trött i kroppen jämt....
Jag åkte in till stan och hämtade upp Anita och vi åkte upp på Lyviken och handlade lite och  sen ner på stan och fortsatte hihi...
Var in på Hemmakväll och köpte lite godis till helgen gjorde jag också...
Sen hem till Anita och fikade lite och det blev många glada skratt...
Jag förstår inte varför vissa människor inte bara låter allt det förflutna vara ,det som man ändå aldrig ville ha eller kastade bara bort, när man gör ett val åt nån annan och även åt sig själv så har man väl  själv valt? Eller?
Vissa gör då som jag istället tack och lov, har inget val men tar chansen att få ett  bättre och fick det också".......
Varför ska man älta och älta och älta och anmäla och anmäla och ljuga och ljuga och fortsätta att ljuga och överklaga när man själv sagt en sak och själv ändrar sig...
Man ska inte lägga ner ENERGI PÅ DET SOM VARIT UTAN MAN SKA LÄGGA BRA ENERGI PÅ DET SOM ÄR HÄR OCH NU....
Det är väl så man ska leva?
JAG TOG NYA TAG, TACK OCH LOV!
DOM NYA TAGEN ÅNGRAR JAG VERKLIGEN INTE IDAG, DOM HAR GJORT MIG SÅ HIMLA STARK , ÄLKSKVÄRD OCH GLAD PÅ NYTT IGEN.......
Idag sa Anita till mig när jag var där och vi satt och skrattade och tokade oss mitt  uppe i en kaffe-kopp ( Välkommen ut i ditt rätta jag igen Ulla Ditt glada och trevliga jag som jag inte har sett på så många år! och inte den där inbundna instängda Ulla som jag Inte ville se på många år!
Det är kul att höra...
Jag var i en stor djup grop och stampade och stampade, men kom bara längre och längre ner för varje steg som jag tog, jag kände hur sandhögen kom närmare och närmare mitt huvud...
Jag kände den komma upp över munnen, och upp över min näsa och mina ögon som slöts, jag kvävdes sakta och dog sakta men säkert på nåt sätt...
Men så träffade jag en fantastisk man i mitt liv och jag kände hur sanden började lätta och täppas till underifrån, och jag kom högre och högre upp igen...
jag hade vaknat till liv igen...
Jag klättrade till slut upp ur gropen och hade blivit kär igen, vilken underbara känsla, och den var på ""riktigt"" den här gången...
Till slut var jag uppe på toppen igen, och så långt upp som jag är nu har jag inte varit på länge, tänk vad en som älskar en kan göra för en?
Jag har börjat leva mitt liv på mitt sätt för en gångs skull, jag har sett det jag aldrig förr hade sett och upplevt så mycket som jag aldrig gjort förut...
Jag har förstått att det är det här som är det livet som man vill leva...
Jag ler för mig själv och tänker på dom fina stunderna som fanns i mitt liv då William föddes, så söt och så fin kille, saknar han kan jag ju inte säga att jag inte gör för då ljuger jag, klart att jag saknar lill-killen fruktansvärt mycket, men det hjälper inte idag, jag har mist det jag har mist pga en idiot men jag är ändå glad för det jag har idag..
Men tänka på han får jag säkert göra?
Han har fått en liten lillebror också men han har jag aldrig fått lära känna, fast jag har sett han och han är jätte söt....
Mycket kan man mista i sitt liv och jag kan inte skylla på nån annan än bara på mig själv tyvärr, men en sak vet jag i alla fall..
Jag kommer aldrig att göra bort mig så igen, jag har det jag har idag och jag är så himla rädd om det också, jag bara älskar mina små barnbarn....
jag lever här och nu och lägger min positiva energi på dom som jag älskar och dom som älskar tillbaka, man får faktiskt vara glad för det man har...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0