29-10-2013
Hej min kära blogg idag igen! Vaknade tidigt i morse och ingen disk fanns, inget att städa och inget att göra, allt är så rent och fint här hemma som vanligt!
Bara njuta av dagen kanske....
Fick mess ifrån Anita så jag åkte dit en sväng och träffade även Nettan där så vi fikade allihopa, det var skoj att träffas igen.....
Vi åkte även och handlade lite så vi hade nåt att göra också....
Dagarna går så fort nu och snart är det dags att ta bort den där äckliga svulsten i min livmoder, tänk på varandra alla där ute och var rädda om varandra, var snäll mot varandra för cellförändringar med cancer som följd är nåt alla kan få, bara sådär utan att veta om det och plötsligt så finns det bara där, det är hemskt, tänker just på det här idag då alla pratar om det och även ett tv program som tagit upp det..
Alla kan faktiskt få det.....
När man minst anar det också...
Bara en liten cellförändring kan få en att tänka på ett helt annat sätt i livet!
Den kan få en att vakna upp om man nu inte hade gjort det tidigare då?
Man ska ta vara all den tid som man faktiskt har tillsammans med varandra, rå om varandra och på allt det som man har medans man kan, man ska vara snälla åt de sina och bry sig om dom, för en dag så finns man inte må mer...
Då kan det vara försent att förlåta....
Då är det försent att kunna förlåta...
Man vet aldrig, det är två stycken som har gått bort nu på bara 3 dagar och inte alls gamla, utan unga friska människor som skulle kunnat leva i många år till....
Man vet aldrig när ens dag är kommen....
Livet är bra orättvist ibland fast jag tror att allt har en mening ändå!
Tänker på dom och deras familjer...
Jag vet eftersom min papa dog just i cancer i svåra, hemska plågor 1992 och hans liv gick inte till slut att rädda, kroppen var så nersmittad av all cancer att hans späda, sjuka kropp till slut inte orkade mer....
Jag hade precis fått veta att jag var gravid (efter många försök som inte hade lyckats) och han var jätte glad eftersom jag väntade tvillingar till råga på allt....
Tyvärr så miste jag ett av barnen precis efter att min pappa hade dött och 14 dagar därefter gifte jag mig i samma kyrka som jag begravde han, det var hemskt, det hände mycket traumatiskt i mitt liv just då.....
Mitt liv kantades av både det ena och det andra, både lycka och olycka men min graviditet som jag var så glad för, men min pappa dog, och ett giftermål som senare skulle visa sig vara helt meningslöst...
Bara uppbyggt på en massa lögner...
Svek och otrohet och en massa lögner som löste av varandra, hela tiden just den tiden som var fruktansvärt jobbig, så nu idag står jag och funderar eftersom jag själv är drabbad, men jag tar nya tag i alla fall och hoppas att det kommet att gå bra...
Jag hade en kill-kompis som var helt suverän att ställa upp när mon pappa var sjuk, han stöttade och han tröstade, precis som en riktig vän ska göra...
Men idag har jag världens bästaste bredvid mig som stöttar mig till 100 % och som faktiskt finns för mig hela tiden...
Jag har tänkt på döden som något vackert faktiskt, man mår bra där uppe, och det är fint där....
Jag vet att en dag får jag träffa mina nära och kära.....
Igår kväll borrade jag ner mig i min sköna soffa och kollade på tv, bara tog det lugnt och hade det skönt...
Ikväll ska jag göra så igen hihi, mys....
Har precis varit hos mina underbara svärföräldrar och fikat, dom som är så fantastiska....
Skulle inte vilja byta ut dom mot nåt som jag har haft.....
Tänk om?
Ja tänk om tänk om fanns?
Då kanske vi inte skulle stå och stampa på samma fläck i evigheter utan inse att livet är nåt mer än bara så?
Livet är ju till för att levas (här och nu)
Livet kan inte bli mer än man gör det till men var snäll, ljug inte och utsätt nte nån annan för en massa lögner och skit utan ta vara på tiden ni har tillsammans medans den finns?
Man vet aldrig hur länge?
Kommentarer
Trackback
