Torsdag
Hej min kära blogg idag igen, vaknade vid halv 9 i morse, det var så skönt att liva upp helt utvilad, så jag gjorde mig i ordning för att åka in till stan en sväng, fikade hos bästaste Anita och vi åkte ner till Bergslagsodlingar och gud vad fina saker dom har fått in...
Sen handlade jag lite innan jag åkte hem igen, lagade lite mat tills mitt älskade hjärta slutade och kom hem ifrån jobbet, idag blev det ris och ugnsbakad kycklingfile i basilika och tomat i creme fraiche..
Mumma...
Jag fick sån beröm av maten och han höll på att äta ihjäl sig..
Kul när han uppskattar min goda mat, men han har ju gått upp ett och annat kilo också av min mat, hihi....
Väl efter maten så myste jag i solen en stund och sen gick vi ut och tog en promenad i det vackra vädret, ner till dom bästaste svärföräldrar man kan ha och fikade...
Jag har varit ledig idag, det har varit himla skönt...
Men snart börjar allvaret igen..
Idag satt jag och tänkte på när jag samtidigt log lite för mig själv, att tänk när man var tonåring bara 13 år gammal och man trodde att man mött den största kärleken som man kunde möta?
Man var så kär, så kär, tänk att man trodde man skulle dö när det tog slut, den kärleken var så himla härlig på nåt sätt, man hade inga bekymmer alls eller man bara levde för stunden och känslorna bara spirade i kroppen på en...
Jag minns det som det var igår, och han flyttade långt ifrån mig och jag grät floder och kunde inte sluta gråta...
Han betydde nåt alldeles extra för mig...
Men den dagen det tog slut ville jag inte leva längre, tänk hur det är och hur det kan vara egentligen?
Men den sommaren tog jag ändå steget att ha kul (trots allt), och jag träffade min första kille som skulle bli min äkta man...
JAG BLEV GRAVID OCH FICK MITT FÖRSTA BARN, JAG MINNS DET SOM OM DET VAR IGÅR, JAG VAR SÅ HIMLA LYCKLIG OCH GLAD...
SAMMA ÅR SOM VI FICK VÅRAT ANDRA BARN GIFTE VI OSS O I Ludvika Ulrica KYRKA DEN 31:A DECEMBER...
Gud vad lycklig jag var, ett stort propert bröllop med slöja, brudklänning och krona, mitt bröllop precis som jag alltid hade önskat mig, och vi döpte våra 2 små pojkar samtidigt...
Man gifter sig (bara en gång) så stort i sitt liv, och man minns det också...
Det ska också vara ett minne för livet.....
Det var så himla fint med så många inbjudna som grät när man gick altargången fram..
Varför gråter man på ett bröllop?
Det höll dock inte så länge pga en massa omständigheter, men jag fick fler barn, och det slutade också men det höll i alla fall i 7 år, Antagligen en 7- Års-kris som vi inte klarade...
jag bestämde mig för att vara själv med mina barn, ville inte bli utsatt mer av sorg och sårbarhet, så fick det bli tyckte jag, (men så blev det inte)
Mycket man säger men inte mycket som blir det man säger...
Jag träffade ytterligare en kille och jag ville så gärna bli gravid för hans skull och även för min, men det hade bestämt sig för att vänta på sig, konstigt jag som alltid blivit gravid på en gång...
Efter många missfall och sorger så äntlige blev jag gravid Igen)..
Men man ka säga att det var inte så lätt, då jag hade precis blivit själv efter en sorg igen, med samma sak i dom andra förhållanden, sånt som bara kan såra usch så mycket..
Jag bestämde mig för att klara detta själv, jag hade ju längtat så mycket efter det här lilla fröet som grodde inom mig i min kropp, blev bara större och större, så jag ville ha det, men tyvärr inte han...
Hursomhelst så fixade vi till det i alla fall på nåt konstigt sätt antagligen eftersom jag inte visste det då..
Jag fick min älskade dotter en tidig morgon i Januari och jag älskade det lilla miraklet som hade väntat på sig men nu äntligen anlänt till min värld...
Nästa barn väntade också på sig men kom ändå till slut hon med...
Under dessa år gick jag igenom många sjukdomar och sorger i mitt liv, mycket negativt som hände också då och jag såg inte, jag fattade inte det då...
Men efter många år, blev jag själv igen, jag grät och gråt (ännu en gång i mitt liv av en kärlek...
Men jag började tänka lite också på vad jag ville göra med mitt liv..
Jag hade ju chansen nu...
Jag sökte in på skola och kom in, jag började plugga och trivdes kanon bra med det...
Jag klarade det och gick ut och tog examen, jag blev så himla glad, jag började jobba lite grann , i den mån jag orkade med min värk, och trivdes som fisken i vattnet igen...
jag flyttade till hus och jag träffade männiakor som jag umgåtts med i min ungdom, började gå ut och ha kul med mina vänner, jag upplevde nåt i mitt liv som ja aldrig upplevt...
Jag träffade min stora kärlek också 2012 som skulle visa sig var en lika stor som min första kärlek, det var precis som om jag upplevt mina tonår igen, han är det mysigaste som finns , öm och god, noga med att tala sanning och gör saker med mig, en sån sak som att bara dricka kaffe tillsammans, det är livet det..
Det känns som om livet har börjat om igen ,jag känner mig ung på nytt, jag skrattar och ler (igen) bara för en kärlek...
Han älskar mina barn och barnbarn och dom älskar han också...
Jag är glad jämt och han ger mig så mycket i livet som jag aldrig har upptäckt alls förut...
Han är bara för go, min kropp skriker efter han och han ger mig allt som jag behöver för att må bra...
Tänk att man kan känna sig lika ung på nytt som för många år sen gen och alla säger att det strålar om mi igen..
Idag fick jag ett samtal ifrån några vänner son tycket att det är dags att åka på en kryssning igen, klart vi ska ta ett gäng och åka nu i Augusti...
Det ska bli så kul....
Nu ska jag mysa med mitt hjärta en stund innan det är dags att sova lite..
Kommentarer
Trackback
