Hej min kära blogg idag igen hihi, nu är det söndag igen och slut på denna underbara veckan också, som rullat iväg så himla fort precis som alla andra underbara veckor i mitt liv och givit mig bara glädje....
Livet är fullt av överraskningar och bara goda sådana ser det ut som...
Det blir bara bättre och bättre för varje dag som går hihi...
Får man ha det så här bra kan man faktiskt fråga sig?
Allt handlar bara om att våga ta det där lilla enkla steget från ingenting till allting ut i det fria och sen stå på starka ben kvar i det som verkligen är bra...
Om jag jämför mitt liv idag mot för bara lite över 1 år sen så har det gått framåt fort, fortare än jag själv hade kunnat ana..
Men när man lever i slentrian länge, länge och är undertryckt av nån så fattar man inte vad som är rätt och fel alla gånger....
Man bara finns där på nåt sätt och lever i nån himla stor bubbla som man inte riktigt kan förstå själv varför man gör det, och man liksom lever kvar i det fast man innerst inne vet eller misstänker hur det kan vara...
En obehagkänsla som man får leva med tills sanningen sakta kliver fram..
För det gör den till slut...
Men misstanken fanns i många år, men det måste vara mer jobbigare för en stackars ynka människa som ljuger i alla år och att leva i en lögn som man själv vet om och ha sina egna skuldkänslor och leka med nån än för den som inte vet nåt?
Fast sen när man får reda på det som man misstänkte är sant kanske man känner sig lite utnyttjad som jag då känner mig...
Lögner och svek och stölder av alla de olika slag, otrohet ,och skyllt på mina barns svärsöner, som jag inte skulle eller fick umgås med för dom var så sjuka i huvet, ja jag vete fan allt som kommit upp i dager idag, men en sak vet jag att jag levt med en grovt kriminell människa i alla fall och inte fattat nåt...
Den människan har jag skyddat till och med mot mitt eget barn, i en tingsrätt trots att människan vetat själv vad den gjort och fått mig att tro på den, ynkligt tycker jag....
Hur kunde jag stå upp för en lögnare?
Om jag kunde bara vrida tillbaka tiden några år och vetat ifrån början och kunnat försvara mitt barn mot nåt som detta odjur skapade för sitt eget barn och att människan gjorde fel...
Idag fattar jag bättre, jag skulle aldrig tillåta mig att bli behandlad så en gång till i mitt liv utan nu är jag fri (som en fågel i den klarblåa himlen som kan flyga vart jag vill, när jag vill)
Det enda jag ångrar är att jag inte öppnade ögonen mycket, mycket tidigare och lyssnade på mina underbara barn och även mina fina svärsöner samt vänner som varnade mig för detta hemska odjur som tydligen såg allt som inte jag såg.....,
Idag är jag liksom en lärdom rikare tack och lov.....
Idag lever jag med lycka med mina barn trots att jag saknar mycket i mitt liv, men tiden som jag får med dom jag har är värt så mycket just nu och jag skulle göra allt för resten också......
Jag har blivit vuxen nu, eller hur säger man ,när man märker att man äntligen har vaknat ?
