Torsdag

Hej min kära blogg ännu en underbar dag i mitt liv! Vaknade och var jätte trött och hade jätte ont i kroppen idag igen.....
Men det får gå ändå.....
Det är något som man får leva med tyvärr....
Klev upp och åkte till in stan och handlade lite idag igen, nu är skåpen så fulla så jag får inte in nå mer hihi....
Köpte såna här goda cheez hearts som är så goda till både mig och Mikaela till oss i helgen, och köpte med lite till Bella också och så fick hjärtat en jätte fin T-shirt, han är värd så mycket mer än så...
Så nu har jag handlat lite till dom som uppskattar mig för den jag är..
Han kommer alltid hem med nåt till mig hela tiden och jag vet aldrig vad jag ska hitta på och köpa men idag hittade jag i alla fall nåt.....
Snö var det idag också så det räckte men allt gick bra fast det var lite halt ute på vägarna och hem kom vi till slut i alla fall..
Väl hemma så fixade jag lite här hemma och myste med dotter bara hon och jag....
Igår hade jag möte med chefen på soc och det gick fantastiskt bra, nu är det bara redovisningen kvar och det kommer gå som på räls som allt annat har gjort.....
Gäller att vara optimist hihi...
Tänka att allt gått så bra och fortfarande går så bra och bara hela tiden framåt trots allt jag varit med om....
För typ 22 år sen såg mitt liv helt annorlunda ut  än vad det gör idag och året som var då var 1992  som var det värsta som kunde finnas och hända i mitt liv tror jag...
Som tydligen har kommit fram precis just nu efter så många år och den som inte är blind har ju sett själv årtalet komma upp många gånger, hur en människa kan göra nån annan så illa med att göra nå sånt när man sörjer för fullt i sitt liv?
Medans min pappa låg döende och jätte svårt sjuk i sin cancer  och åkte in och ut i Uppsala flera gånger i månaden för att få cellgifter och strålning så hade min man en affär på sidan om som har kommit fram nu efter så många år..
Min pappa kämpade för sitt liv och vi närstående sörjde och försökte stötta pappa och ställa upp på varandra medans min ""så kallade som skulle vara min ""närmaste"" roade sig med sitt på sitt håll....
Som var mycket viktigare än sina nära och kära tydligen....
Min pappa dog också det året när allt annat hände och jag stöttade min älskade mamma och min bror också då som naturligtvis var ledsna och inte mådde så bra....
Mina små barn som  inte ens förstod varför man måste dö miste också sin morfar och  var jätte ledsna medans ""nån"" satt och bara ""låtsades"" ......
Patetiskt....
När jag väl behövde den jag trodde på och litade mest på i mitt liv så fanns han inte där utan vid nån annans sida,  eller emellan nån annans lår medans min pappa låg och  plågades  med sina hemska smärtor till döds och jag mådde dåligt och såg ingenting vad som skedde..
Så har aldrig nån annan man gjort mot mig....
Det kallar jag att man är en egoist....
Jag hoppas att aldrig nån kommer att göra så mot mig igen heller....
Jag hoppas att man ""bara behöver vara med om det en enda gång i livet""
Den mannen har nog aldrig haft ett samvete skulle jag tro och den som säger att han har haft det är mycket sjuka,  eller blinda och kanske lika sjuka som han i så fall....
Det värsta av allt är att han sitter och skriver om det och är ""stolt"" över det året.....
Snacka om sjuk man....
Skulle jag välja att få min pappa tillbaka så skulle jag göra allt för det.....
Jag har en bra uppväxt med helt underbara föräldrar medans du hade ""bara"" en pappa som kämpade för dig i ditt liv, många gånger har jag funderat varför?
Men nu har jag ju insett själv varför...
En pappa som var jätte stark......
Han ska ha en stor eloge för det....
Idag har jag järt mig mycket och mycket därtill.....
Människor som levde livet medans min pappa låg och plågades.....
Fy fan säger jag bara....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0