Ny vecka igen då!
Hej min kära blogg! Vaknade och åt frukost med både lilla och stora hjärtat i morse, värken kommer och går i min slitna kropp och jag är så himla trött på det här.....
Men vad ska man göra, man får vara glad att kan kliva upp ur sängen än och att man har en underbar familj och fina vänner och ett stort kärleks hjärta som är värt mer än allt guld. i världen....
Hjälper till och är helt underbar, skjutsar lilla hjärtat till skolan så hon slipper gå, som jag brukar också göra, kallt ute och då är det inte kul att stå och vänta på bussen....
Sitter här och funderar nu här i min ensamhet på hur blåögd jag verkligen har varit (ja, faktiskt jag av alla människor)
KAN NI TÄNKA ER DET?
Finns nog fler än jag som är än det skulle jag tro!
Har jag hört i alla fall..
Folk skrattar bakom ryggen och tycker att det är patetiskt...
Trodde att när man lovade varandra evig trohet till och med i kyrkan så skulle man hålla det också, och sen ifrån nån som svurit på min älskade mammas grav (att aldrig vara otrogen)
Att man absolut hatar otrohet och sen är man den största betäckaren som nånsin haft ett par skor på fötterna....
Men som sagt man leker absolut inte med dom som är döda ( det är i alla fall en sak som är säker) eller deras dödas känslor och inte när döden är inkallad för då kan det slå väldigt hårt tillbaka....
Har hört mycket folk som känner folk som känner folk som känner folk och lagt ihop ett plus ett som faktiskt blir 2 om man nu över huvudtaget kan räkna förstås?
Pusselbit på pusselbit och vips så kommer sanningen fram...
Det man inte trodde har helt plötsligt blivit befarat....
Redan innan jag var snäll och flyttade in så¨fanns det andra och inte bara en tydligen utan ska jag säga ""många""
Drop in kanske man skulle kunna kalla det?
Den människan som jag hade mest förtroende för visade sig vara den falskaste av dom alla...
Att kan ni tänka er att den man litade mest på i sitt liv, den som tog det käraste man hade ifrån en var den som var den största lögnaren nånsin jag mött på denna stora jord..
Tänk att gå i sin ensamhet och inte veta nånting, instängd i en lägenhet helt själv och helt plötsligt uppdagas sanningen framför mig men jag ville väl antagligen inte förstå eller inte se antar jag fast jag visste innerst inne....
Jag flyttade med för nån annan människas skull medans den andre ställde inte alls upp för mig utan bara lekte och visste redan?
Varför kan man fråga?
Allt hade varit mycket lättare om man hade berättat sanningen på en gång...
Hur tror ni att man känner sig när man har intimt umgänge med nån som man misstänker har det med andra?
Man känner sig lortig och hemskt smutsig så här efteråt att man gett sin kropp till nå,n ja jag säger ""nån"" som även ger sin kropp i sin tur till andra....
Nej fy fan säger jag bara.....
Och sen att vissa har mage att bara fortsätta och fortsätta i samma stil dag efter dag med att försöka jaga och betäcka som nån tjur än.....
Och såra andra människors känslor..
Har man ett samvete då?
Är man inte rädd att man ska få nåt eller är man inte rädd om nån annan?
Man kan åtminstone vara rädd om andra människor om man nu mot förmodan inte är det om sig själv..
Jag själv kan faktiskt idag le och se och tänka när alla andra som jag träffar som pratar och säger än det ena och än det andra att jag blir så full i skratt för här sitter jag idag med ett bättre liv än nånsin, nya vänner och framförallt mina ungdomsvänner som jag har fått tillbaka, min fina familj och ett helt nytt underbart hjärta som tar mig för den jag är, som älskar mig för den jag är och inte behöver ha många utan det räcker med en?
Jag tror att allt har en mening och idag tror jag att jag är den som mår bäst av oss för att jag hade inget val, jag fick bara ""sparken"" helt klart och att försvinna med tomma händer och jag gjorde nåt som nån annan valde åt mig och den som var den skyldiga mår nog mer dåligt idag av att veta att man inte kunde berätta sanningen utan bara ljög och ljög om allt (precis )allt )för att gå den falska vägen fram för att kanske en dag få det den ville ha ,men vette fan om den dagen verkligen har kommit än eller kommer att komma?
Jag om nån vet hur det känns att bli sviken, bedragen och utsatt för lögner, det är nog fler som vet skulle jag tro?
Om jag fick leva om mitt liv igen skulle jag ändå inte göra det..
Vet ni varför?
För att då skulle jag ju inte lärt mig det största misstag i livet eller mött den största lögnaren nånsin i mitt li och då skulle jag ju bara stå och stampa, men nu rullar livet för fullt i rätt riktning.....
Alla måste lära av sina misstag....
Synd bara att så många familjer ska bli svikna och bedragna av vissa....
Kommentarer
Trackback
