Fredag
Hej min kära blogg! Vaknade på en varm och skön arm i morse, trött och sliten i kroppen men klättrade sakta men säkert mig upp i alla fall för att börja denna dagen...
Dotter kom på besök och vi åkte in till stan , lämnade in papper om namnbyte så nu är det gjort....
Idag ville Wilma åka i mommos bil så det fick väl bli så då., hihi...
Väl hemma igen efter åkturen in till stora staden i snön, så satt jag mig ner och njöt av tillvaron, har varit ledig hela veckan ifrån jobbet och det har varit så skönt att bara kunna ägna tid åt mina älskade döttrar, jag fick ju lite klirr förra veckan så det går ingen nöd på oss, hihi....
Viktigare med tid och umgänge med min familj.....
Fick brev ifrån skolan om Mikaela igår, pratade med hennes lärare även då i början på december nån gång då hon flyttade till mig och då låg hon sist i nästan allting och hade jätte dåliga betyg och hade knapp varit i skolan och varit borta i vecko-vis och stötvis och jag visste ingenting alls om det då....
Jag fick en chock för jag trodde att hon skötte skolan men inte då?
Hon hade tydligen ingen vuxen i sin närhet som var kapabel till att se till hennes bästa eller ta något ansvar då?
Det var andra saker som var viktigare tydligen än henne...
Jag sa som det var att jag inte visste alls om nåt om det och att kontakten inte fanns över huvudtaget mellan föräldrarna och så var det ju, och dom sa att det varit väldigt mycket frånvaro hela tiden som hon hade bott där, men vad jag fattade så mådde hon inge bra, hon visste aldrig från dag till dag om och hur det skulle se ut när hon kom hem på dagarna, så av rädsla stannade hon helt enkelt stackaren istället hemma....
Hon fick städa och laga sin egen mat om det nu fanns nån mat över huvudtaget?
Det var inte så ofta enligt henne själv och även enligt andra...
Man måste ha mat för att orka gå i skolan sa min dotter till mig och hon har sååååå rätt i det sååå....
Här behöver hon inte göra nånting utan ""bara vara""
Göra sina läxor och umgås och mysa med sin flickvän och göra vad hon vill...
Ett barn vill inte se vad som helst, och inte höra vad som helst utan ett barn vill inte ha ett ansvar för vad en förälder kan göra...
Jag vet själv hur det var när den tiden var för mig då hotelser om att ta sitt liv fanns med i bilden till och med framför mina barn, så fort det inte passade och tårarna föll nerför dom små rosa stackars kinderna som på dom små, små barnen om att få nåd och be sin snälla mamma om det att få stanna kvar trots allt man gjort...det är hemskt att hota med sånt som en vuxen människa..
Ett barn i en förstorad kropp...
Jag har fortfarande kvar (massor ) av såna meddelanden i mina mobiler, långa väldigt långa sms om hur synd det är om en, hur man inte förstår vilket liv man levat, vadå levat har man inte valt sitt drastiska liv själv??
Ett barn ska inte ha några ansvar...
Nu har hon tagit sig så högt upp sen hon flyttade hem till mig igen så hon ligger först bara av en enkel flytt och bra mående....
Men får man mat och mår bra så går ju nog allt bra ...
Varje dag då hon kommer hem står hemlagad mat på bordet, (riktig mat) ingen pås-mat av nåt slag utan hemlagad, hon har ett eget rum som hon har lugn och ro i, så hon har blivit jätte duktig i skolan nu, precis som sin mamma.....
Nu efter sportlovet väntar hon att få börja i Borlänge i skolan där och i April blir jag färdigutbildad och då är det bara en flytt som står kvar, sen är allt bra och alla på samma plats, nice....
Idag ska jag faktiskt umgås med alla mina tre döttrar och barnbarn, dom kommer hit en sväng och ska umgås....
Jag som aldrig bryr mig om mina barn?
Hihi.....
Enligt andra i alla fall som inte fattar nånting eller ser?
Eller som kanske fattar och ser (men vill inte inse eller se) Hihi....
Det finns dom som är blinda och det finns dom som ser, det är det som är den stora skillnaden ,hihi...
Ja man kanske ska sopa rent framför sin egen dörr innan man öppnar den lilla mun man har ?
Sen jag flyttade själv har jag fått tagit så mycket skit om precis allt (på bara rena rama, skära lögner)
Jag hann inte mer än flytta ut och det röjdes som aldrig förr, inte ens ett avslut fick jag efter dessa år, en man i en tonårskropp som inte ens vågar göra slut, vad är det för en man att ha?
Det är inte ens en man utan ett hiskeligt stort megabarn...
Och nu är det äntligen kanske jag som kan få lätta mitt hjärta och berätta (själva eller hela långa sanningen istället)
Den som inte vet ska heller inget säga....
Den som bara tror på en fast den vet och har med egna ögon har sett ska heller inget säga...
Om jag hade vetat det jag vet idag, eller åtminstone lyssnat på dom som varnade mig gång på gång så hade jag redan det året då det utspelade sig gått min väg när mina misstankar var som störst och inte slösat dessa år och så mycket tid på ( just ingenting )
Nåt som inte ens fanns eller ens var värt att satsa på...
Nåt som bara lektes fram för att man behövde nån eller att bara vara som ett stöd för den stackars, söndertrasade människa man var innan.....
Men jag har fått helt fantastiskt underbara barn under dom åren trots att det inte fanns nån kärlek, ifrån bådas håll utan bara ifrån ett ....Endast sex ifrån ena hållet....Alltid något för vissa räcker ju även det, hihi........
Det måste vara hemskt att leva med nån som man inte älskar, att veta att när man ligger med sin kära som man ljugit för i alla år att hon är den enda och största kärleken som finns så tänker man på nån annan (som man verkligen älskar)
Att leva i nån konstig fantasivärld och utnyttja nån som kanske ändå ger en äkta sann kärlek...
Att veta att så många år man har slösat på just denna falska, låtsaskärlek ?
Jag vet i alla fall att jag har älskat om nån och jag vågar erkänna det också utan att skämmas för det och jag visste ju inte så jag trodde att det var kärlek och det var kanske tur det, men när det kommer till smutskastning om sånt som inte är det minsta sanning i då blir jag arg, när den som smutskastar är den största lögnaren och svikaren av dom alla...
När man går fortfarande och trampar i samma gamla fotspår och bara fortsätter och svika och säga till massor av människor som är mänskliga att (alla), just (alla) är ens stora kärlek, herre gud man måste väl vet om man älskar nån eller inte eller flera eller vem ellervad fan vet jag? Man kan inte älska åtta stycken samtidigt och det är normalt men hallå eller? Men det är väl så om man inte vet om man är pissnödig eller kåt antar jag?
En sak vet jag i alla fall?
Att sanningen kommer alltid ifatt en, man kan inte ljuga om allt och säga olika saker till alla, för det gäller att komma ihåg också vad man sagt till var ovh en eller vem?
Därför är det bättre att tala sanning....
Så mycket skit som jag får ta medans den så kallade kungen sitter på sin stora djävla tron som snart raseras av sanningen och bara pratar och pratar så käften snart går ur led....Snart ramlat huvet av av alla lögner...
Pusselbitar, pusselbitar mina små vänner, dom finns dom med både lite här och lite där, alla känner alltid nån, och till slut står man med skägget i brevlådan.....
Tänk på det, jag har massor av hot, sms, mycket som ingen annan vet, men som sagt det kommer alltid fram...
Be mig ska ni få se...
Kommentarer
Postat av: ۩ ~ Camilla ~ ۩
Ciao Ciao..
Jag ber.. för såklart vill man veta sanningen om hur det var.
Sen är det väl kanske så i alla dispyter att sanningen ligger någonstans mitt i mellan de inblandade människorna i de flesta fall. Men alla ska få berätta just sin sanning.
Jag önskar jag hade modet att berätta min sanning.
Läser här hos dig lite då och då..
Kramar
Svar:
ulla Edenstad
Trackback
