Onsdag
Hej min kära blogg! Vaknade före klockan som skulle ringa vid 7 i morse ,helt fantastiskt för att vara lilla jag hahahaha....
Klev upp och såg på nyheterna i lugn och ro med älskade hjärtat och drack kaffe, innan det var dags att tvätta håret, duscha och bege sig iväg på mitt studiebesök som jag då hade ordnat....
Åkte in till stan och kom till missbruksenheten som jag hade tid på, träffade en kanon bra kille där som berättade om och hur man rehabiliterade och hjälpte såna människor som missbrukar och mår psykiskt dåligt och hur man ska hjälpa dom tillbaka i samhället igen från sjuk till ett normalt liv inom psykiatrin....
Jag har själv mått psykiskt dåligt pga en kvicksilver -förgiftning som jag fick i slutet på 90- talet så jag vet hur det är att vara så sjuk och ingenting hjälper eller ingen förstår utom en själv som är instängd i sin kropp på nåt sätt och inte kan komma ut igen när smärtan river och sliter i en och drar åt varsitt håll och man inte vet varför man mår så dåligt...
Läkare som säger både det ena och det andra men ingen hjälp finns utan ""bara"" att man mår psykiskt dåligt?
Det är det enda man får höra hela tiden och ingen gör något åt det!
Men nu var det ju inte pga detta som jag mådde dåligt utan pga just en kvicksilver-förgiftning, men det heter ju så då om själva inte vet vad det är för fel och sen ska dom vara utbildade pyttsan, i skolan ja men inte i praktiken?
Man kan inte bara läsa sig till nånting, man måste väl få och ha en livserfarenhet också eller?
Jag hade en djäkla tur som kom till en bra homeopat som rensade mig på allt skit i kroppen som visade sig vara kvicksilver som jag nu hade i mina tarmar...
Sen om man inte har stöd av nån i sin närhet heller eller som förstår en hur dåligt man mår så gör ju inte det saken bättre heller?
Man kan må dåligt på många sätt och just då i mitt liv var det ganska rörigt, jag hade precis haft blodpropp i bäckenet och mitt högra ben efter en förlossning, hoppat på kryckor i ett halvår och hade stödstrumpa, mitt liv var inte det bästa heller i allt annat runt omkring mig och jag var sjuk av och till mest hela tiden, men jag mådde nog inte bra heller i det jag hade och levde i då med en ständig oro runt omkring mig.....
Ibland är det svårt att se skogen för alla träden om man lever i själva skogen och man inte vet nåt annat som är bättre att bo i...Så är det ju....
Jag mådde dåligt många år efter det här också med det ena och det andra....
Jag tycker att det är intressant att läsa just om det här då jag har en förståelse för hur dom här människorna mår, jag kan se deras situation, och jag lider verkligen med dom...
Det är nånting jag skulle tänka mig att jobba med, att få hjälpa till och få dom här människorna att på nåt sätt kunna må bättre..
Pratade även med missbruksenheten vad man ska läsa vidare om man vill jobba med dom och killen har själv gått utbildning inom det så nu vet jag om jag skulle vilja gå vidare och satsa på det...
Idag lever jag ju ett helt annat liv med att slippa ha nån oro runt omkring mig utan jag är ständigt glad och skrattar och mår bra och det är ju faktiskt A och O i livet för att man ska kunna få må bra.....
Har nån som verkligen älskar mig vid min sida och stöttar mig hela tiden och tycker om mig för den jag verkligen är, och visar sin kärlek till mig.....Och sin respekt till mig......
Nån som förstår mig och är ärlig (nästan för ärlig ibland) , och ser mig för den jag är! Som den jag vill vara.....
Idag ser jag livet på ett helt annat sätt, jag går inte hemma och bara gör samma saker varje dag utan idag får jag göra saker som jag trivs med, som jag tycker är kul och som även andra människor uppskattar att jag gör i mitt liv....
Jag kan vakna på morgonen alltid glad och ler och älska mitt liv som det är och är hel-nöjd med det....
Det är bra länge sen jag kunde sova på nätterna tex och länge sen jag vaknade och ""bara var glad åt att helt enkelt vakna liksom""
Bara vara glad åt mitt liv....
Här står jag idag och jag älskar mitt liv som aldrig är varken tråkigt eller slentrian längre utan det händer nya saker i mitt liv hela tiden som är bra för mig....
Stegen går bara framåt och uppåt nu precis som i en trappa där man tar trappsteg för trappsteg tills man når toppen, men jag har redan nått toppen på 1 enda år...
Vad mer kan bli bättre?
Inget som jag vet eller som jag vill i alla fall då jag är så nöjd så med mitt liv idag...
Jag har nått så mycket på så himla kort tid att jag har funderat varför jag bara stått och stampat så länge förut utan att göra det jag hels vill göra....
Idag har jag nått mina mål med skola och jobb, underbara arbetskamrater mina älskade barn med härliga svärsöner och min stora kärlek som tog tid på sig att komma fram men nu är han här!
Inte mycket mer som man kan begära mer än att leva upp till allt man vill göra.....
Kommentarer
Trackback
