Lördag

Hej kä'ra bloggen ännu en underbar dag,vaknade tidigt i morse och det var ganska kallt ute idag och har varit det inatt också, men förväntan är ju inte precis att det ska bli varmare tror jag i alla fall utan helt enkelt kallare då vi har nått den årstiden nu......
Vintern tror jag att vi kallar den om jag inte minns fel,hihi.....
Fast jag är ju en riktig stor fryslort,hihhi.....
Men har sovit som en stock med mitt sköna duntäcke och en varm arm runt mig så jag ska inte klaga.....
Men just nu är det bara att ta helt nya tag och se fram emot sommaren och den kommande utlandsresan som ska göras med nära och kära!
En hel vecka eller två med dom som jag älskar allra mest,blir såååååå härligt.....
Har varit in till stan nyss med dotter och svärson och hyrt lite film till ikväll,snart dax att laga lite god mat och invänta kvällen då mommos lilla Wilma kommer hit och ska sova här inatt,hon har tjatat i flera dagar  nu stackaren och blivit så sur för att hon inte fått gjort det men nu så ikväll blir det av för första gången men det kommer nog gå kanon  bra tror jag......
Köpte en racing-bilklädsel åt hjärtat i förrgår som han fick idag (fast egentligen var det tänkt som en julklapp), men jag kunde inte hålla mig alls och han blev  jätteglad,för det var en sån han ville ha till sin 240 och det är han mer än värd.......
Var ner till min kära svärmor och svärfar igår kväll, helt underbara människor, ska dit idag igen en sväng,är så trevligt att vara där och prata och skratta,dom är för sköna......
Världens bästa.....
Det är lätt att se "nu" när Man haft lite att jämföra med antar jag?
Just nu sitter jag här i mina egna tankar i min ensamhet som jag tycker är såååå skönt ibland, att bara få vara "jag" och meditera för mig själv och samla energi och kraft till att vara ännu gladare än vad jag är,hihi......
Fast det kanske inte går då jag redan mår kanon bra och bara små-ler lite för mig själv jämt.....
Kul och höra av barnen att dom är så glada att jag mår så bra och jämt är så glad,tänker på dom hela tiden och skänker dom min stora kärlek via tankar hela tiden......
Dom är det bästa som hänt mig och idag då jag faktiskt har insett att barnen kom i skymundan för en man men idag har jag jätte bra kontakt med dom och kan se vilka brister jag gjorde då,skulle aldrig göra om det misstaget idag för en man.....
Jag skulle heller "aldrig lita mer" på en man mer än min egen bror, som jag gjorde en gång i tiden,för sanningen kommer alltid fram till slut,det har den nu gjort och det är nog meningen att jag skulle lära mig och ska ha lärt mig nånting av det som har hänt här jag med, för alla gör vi misstag men vissa inser inte sina kanske som jag då har gjort?
Trots och fast att jag har mist mycket,kan jag gå vidare men en sak är säker, dag kan jag se på mina egna fel och brister med misstag som hänt  i mitt liv och idag kan jag faktiskt gå vidare och vara stolt ändå och att älska dom via mina tankar fast dom inte älskar mig,och det tycker jag är en stor framgång.....
Jag kan själv le och vara glad och att jag ger kärlek till alla trots att jag inte får nåt tillbaka,men känslan i min kropp gör mig varm och mjuk att veta att jag kan bara le och känna stor kärlek för dom......
Dom barn och barnbarn som inte är så nära mig längre tänker jag ändå på varje dag och jag vet att jag har gjort fel och kunde jag rätta till det skulle jag göra det,men iband är livet inte så himla lätt som man kanske tror?
Men det som är huvudsaken av allt är att jag själv kan se,att jag själv kan förstå idag vad som blev fel och att jag kan vara glad åt det jag verkkligen har, för det jag har betyder så enormt mycket för mig och det tänker jag alltid vara rädd om vad som än händer......
Vissa har inte nån men jag har ett sånt berikat liv så jag får vara näjd med det,man kan inte få allt i alla fall....
Men mina förhoppningar finns naturligtvis kvar och såklart saknar jag flera människor i mitt liv nå enormt mycket..
Det är svårt att få träffa nån som man helt plötligt ska vänja sig av med att inte få träffa mer....
Men som sagt jag skänker kärlek till er alla och en dag hoppas jag i alla fall..
Det är skönt att veta att man kan leva på hoppet....
Det är det sista som lämnar ens kropp...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0