Fredag
Visst är det svårt att vilja berätta precis som allt har vart men att på ett enkelt sätt förklara hur åren som gått var är nästan omöjligt, i mitt fall så var det nog nästan bara en handfull personer som visste hur det egentligen hade sett ut de senaste åren, om ens det, var ju inte direkt typen som satt där på fiket och snackade vit och brett om hur vårt liv var.
Kanske skulle man gjort det+ Nu så får jag leva med att bli svartmålad, medans nästan ingen kan förstå hur det egentligen var.
Att stå där utan någonstans att ta vägen med katterna, Hugo och 3 hästar, utan inkomst det var en mardröm, sambolagen hjälpte mig inte och att min mormor har betalat massor på gården under alla år, som hon nu aldrig kan få igen, det vet ju inte folk.
Dom tror att M är en ängel och jag the devil, nu var det ju inte riktigt så.
M's familj har under alla år nästan vart helt frånvarande, undantaget hans pappa när han levde, något lån av honom som han fick tillbaka, men min mormor, hon lånade ut en hel del pengar, flera hundra tusen, när M väntade på fkassa i 5 månader, när vi renoverade skorsten, hon köpte kaminen och betalade installationen, ny varmvattenberedare en gång och alla gånger som hon skickade pengar till mat och räkningar, det kan jag inte ens räkna upp... Det är enorma mängder, hon har inte fått ett skit tillbaka. Det var ju inte som att M köpte allt själv, gård, bil etc, jag har betalat lika under åren, men likförbannat så fick jag inte ens vara med när huset såldes, inte ett öre fick jag av det!
Jag undrar verkligen om han berättar det, när han sitter där och snackar skit!
Kram Ulla. jag förstår vad du går igenom..
