Söndag.
Vaknade i morse under mitt varma sköna täcke och trots all värk i kroppen blev jag tvungen att kliva upp?
Vissa dagar är bara så:)
Men det finns dom som har det värre kan jag lova?
Det finns dom som är så sjuka att dom inte ens kommer upp ur sängen,det finns dom som sitter i rullstol och även har barn som dom måste ta hand om,trots sin sjukdom..........
Och måste ha hjälp för att kliva upp?
Ja,men jag klev upp i alla fall,man måste börja dagen nånstans?
Och jag åt frukost och drack mitt efterlängtade kaffe:)
Satt en stund på fejjan o bara tog det lugnt:)
Har många funderingar över drömmar som jag drömmer,helt sjukt o är det sant så då vill inte jag vara den som måste stå där o o se på den dagen när det blir så och dagens ljus kommer ifatt en?
*Tänker*inte göra det......
Den dagen,den sorgen i alla fall.....
Stackare säger jag bara,ibland kan det vara bra att man ser in i framtiden o får reda på saker före dom allra flesta för då är man beredd på vad som ska hända,men samtidigt är det jobbigt när man inte kan varna,inte *får* varna innan det är försent.....
För allting i våra liv är meningen,*det är vårt öde*
Vissa måste lida mer än andra,och vissa går igenom livet med en klackspark,men oftast dom som lider lär sig av sina misstag i livet,i alla fall till slut......
Livet är alltså en lärodom för alla?
Vi lär oss så länge som vi lever,om vi nu får leva länge?
Det vet man ju inte,och tur är väl det.......
Jag får bara veta när andra går bort så jag är beredd,men det är ganska skönt för när det väl händer så visste jag ju redan att det skulle hända så då blir man inte lika chockad?
För jag vet ju att allt i våra liv ligger i ett öde,i händer som bestämmer var och hur vi ska leva?
Och när det är våran tur så finns ingen återvändo....
Och oftast det man ger får man tillbaka på nåt sätt?
Ska snart ut o gå en promenad i det härliga vädret och sen läsa söndagstidningarna o sen lägga mig framför tv-n hela dan o bara softa:)
Det är livet det,njuta så länge man får,man vet ju aldrig när livet tar slut?
Vissa dagar är bara så:)
Men det finns dom som har det värre kan jag lova?
Det finns dom som är så sjuka att dom inte ens kommer upp ur sängen,det finns dom som sitter i rullstol och även har barn som dom måste ta hand om,trots sin sjukdom..........
Och måste ha hjälp för att kliva upp?
Ja,men jag klev upp i alla fall,man måste börja dagen nånstans?
Och jag åt frukost och drack mitt efterlängtade kaffe:)
Satt en stund på fejjan o bara tog det lugnt:)
Har många funderingar över drömmar som jag drömmer,helt sjukt o är det sant så då vill inte jag vara den som måste stå där o o se på den dagen när det blir så och dagens ljus kommer ifatt en?
*Tänker*inte göra det......
Den dagen,den sorgen i alla fall.....
Stackare säger jag bara,ibland kan det vara bra att man ser in i framtiden o får reda på saker före dom allra flesta för då är man beredd på vad som ska hända,men samtidigt är det jobbigt när man inte kan varna,inte *får* varna innan det är försent.....
För allting i våra liv är meningen,*det är vårt öde*
Vissa måste lida mer än andra,och vissa går igenom livet med en klackspark,men oftast dom som lider lär sig av sina misstag i livet,i alla fall till slut......
Livet är alltså en lärodom för alla?
Vi lär oss så länge som vi lever,om vi nu får leva länge?
Det vet man ju inte,och tur är väl det.......
Jag får bara veta när andra går bort så jag är beredd,men det är ganska skönt för när det väl händer så visste jag ju redan att det skulle hända så då blir man inte lika chockad?
För jag vet ju att allt i våra liv ligger i ett öde,i händer som bestämmer var och hur vi ska leva?
Och när det är våran tur så finns ingen återvändo....
Och oftast det man ger får man tillbaka på nåt sätt?
Ska snart ut o gå en promenad i det härliga vädret och sen läsa söndagstidningarna o sen lägga mig framför tv-n hela dan o bara softa:)
Det är livet det,njuta så länge man får,man vet ju aldrig när livet tar slut?
Kommentarer
Trackback
